Samina Lindström

Eftersom den här bloggen tenderar att handla om mat mest hela tiden täntke jag att en matblogg kanske skulle passa bättre. Sen eftersom jag är student och fattig tänkte jag att bloggen skulle handla om billig mat. Så det gör den:

www.cenabarata.wordpress.com

Äre här kött?

Yes, why?

Well, It taste a bit hmm veggie.

It´s meat.

Eftersom min bror åkte till Barcelona i söndags, ville mamma fira det  i lördags. Hon sa ”eftersom S ska åka” men jag tror hon tänkte ”nu ska jag vara barnledig i fyra dagar jippi-kajej-m*thafuck”

I alla fall valde hon Southern Kitchen på Östra förstadsgatan. Jag älskade det. Alltså att en vegge och usa-kritisk gammal hippie för en gång skull tänkte på hennes köttätande barn. Det är kärlek.

Vi satte oss vid ett bord med en rump-affisch. Det var jag som valde.

När min burgare kom in trodde jag inte på att det var kött. Den var svin-malen och överkryddad. Ägaren var charmig och gav mig frågesports-uppgifter. Så jag la mig.

Gå dit för shysst öl och snacks. Livemusik och härliga rumpor. Inte hamburgare – den sucks.

Jag vet att jag inte ska läsa kokböcker innan läggdags. Men så gör jag det ändå. Och konsekvenserna blir förödanden.

Som igår.

Helt plötsligt när jag skulle sova var jag inte trött. Jag tände sänglampan och tjöt till av ljuset som träffade ögonen. Med ena armen grävde jag i fönsterpanelen efter en bok. Jag fick tag i en och öste ner den över huvudet. Det var Jaime Olivers. Misstaget var redan ett faktum.

Knölar var de sista jag läste om, knölar var det jag drömde om hela natten. Hemska matdrömmar om varma morötter i munnen. Klockan 5 vaknade jag alldeles genomsvettig. Jag behövde potatissallad. Pronto.

Åtta fula Asterix åkte ner i kastrullen. Jag grävde i kylen efter sällskap. Purjo, spenat, persilja, bönor, saltgurka och några stackars bortglömda rädisor. Jag saknade dock det viktigaste: Capris. Övervägde att springa ut och köpa. Kom snabbt på att klockan var halv 6. Såhär blev salladen:

Och nu till det sura (förutom mängderna citron). Klockan är bara 11.50 och jag håller på att somna. Jävla kokbok, jävla matdrömmar!

Idag, fredag, är det party i min postlåda. Inte nog med att jag har mottagit fem räkningar, jag har även fått ett pinnfärskt nummer av Språktidningen , en försenad Time , en i tid Fokus och en överviktig Sydsvenskan .

Ikväll, när barnen har lagt sig, ska jag krypa upp i deras soffa, hälla upp ett glas cola och hetsläsa.

För er som gillar persisk mat har jag hittat världens bästa matblogg.  Hon som skriver ner recepten är iransk/amerikansk stationerad i Los Angeles och gör varje inlägg till en fin historia med mycket vackra bilder och upplägg. Recepten innehåller klassiska persiska rätter som fesenjon, ghorme sabzi och såklart polow (ris).  Man kan också hitta fruktiga efterrätter och smaskiga snack. Så känner ni för att ta er ann det persiska köket, gör ett besök på My persian kitchen.

photo: Alexander Gabriel

Min lärare gav mig ett viktigt informationsblad om Sos-barnbyar i Bangladesh. Det stod bland annat om ett nära samarbete mellan Gekås, Ullared och barnbyarna i Bangladesh eftersom majoriteten av kläderna de säljer tillverkas just där.

Jag är alltid onödigt skeptiskt till sådant här. Men efter att ha läst igenom det och diskuterat det med min lärare insåg jag  ’hellre välgörenhet än ingen alls’. Här och här kan du läsa mer om sos-barnbyar och Gekås insats i Bangladesh.