Samina Lindström

Äre här kött?

Yes, why?

Well, It taste a bit hmm veggie.

It´s meat.

Eftersom min bror åkte till Barcelona i söndags, ville mamma fira det  i lördags. Hon sa ”eftersom S ska åka” men jag tror hon tänkte ”nu ska jag vara barnledig i fyra dagar jippi-kajej-m*thafuck”

I alla fall valde hon Southern Kitchen på Östra förstadsgatan. Jag älskade det. Alltså att en vegge och usa-kritisk gammal hippie för en gång skull tänkte på hennes köttätande barn. Det är kärlek.

Vi satte oss vid ett bord med en rump-affisch. Det var jag som valde.

När min burgare kom in trodde jag inte på att det var kött. Den var svin-malen och överkryddad. Ägaren var charmig och gav mig frågesports-uppgifter. Så jag la mig.

Gå dit för shysst öl och snacks. Livemusik och härliga rumpor. Inte hamburgare – den sucks.

Jag vet att jag inte ska läsa kokböcker innan läggdags. Men så gör jag det ändå. Och konsekvenserna blir förödanden.

Som igår.

Helt plötsligt när jag skulle sova var jag inte trött. Jag tände sänglampan och tjöt till av ljuset som träffade ögonen. Med ena armen grävde jag i fönsterpanelen efter en bok. Jag fick tag i en och öste ner den över huvudet. Det var Jaime Olivers. Misstaget var redan ett faktum.

Knölar var de sista jag läste om, knölar var det jag drömde om hela natten. Hemska matdrömmar om varma morötter i munnen. Klockan 5 vaknade jag alldeles genomsvettig. Jag behövde potatissallad. Pronto.

Åtta fula Asterix åkte ner i kastrullen. Jag grävde i kylen efter sällskap. Purjo, spenat, persilja, bönor, saltgurka och några stackars bortglömda rädisor. Jag saknade dock det viktigaste: Capris. Övervägde att springa ut och köpa. Kom snabbt på att klockan var halv 6. Såhär blev salladen:

Och nu till det sura (förutom mängderna citron). Klockan är bara 11.50 och jag håller på att somna. Jävla kokbok, jävla matdrömmar!